Det Viktiga Mötet
Dagbok
Fredag 17/11

Sista föreställningen. Lite bus och så fick teknikerna äntligen komma upp på scen. Trevlig efterfest.

 

Torsdag 16/11

Kanske bästa kvällen hittills. Beror på hur man ser på det. Att det kan bli så roligt att glömma en replik...Härlig kväll!

 

Onsdag 15/11

Jaha.

 

Torsdag 9/11

Oj, vilken kul kväll. Vilken bra publik! Men vart tog "Vilket jäkla väder vi har" vägen? Nä...retas bara lite Eva, ni var skitbra!

 

Onsdag 8/11

Idag höll vi nog tiden. Det var en mer sansad publik ikväll, behagligt. Och vi blev därför tydligare och nådde ut bättre, jämfört med igår då en hel del drunknade i skratt. Det märks tydlig skillnad vad det är för personal i lokalen. Ikväll var det inte så mycket vårdavdelningspersonal men däremot en del administratörer. Det skrattas på olika ställen varje kväll...

Vi filmade ikväll för andra gången. En tagning till nästa vecka. Sen ska det klippas ihop till en DVD så småningom.

 

Tisdag 7/11

Jaha, så var det tisdag igen. Är vi lite ringrostiga efter helguppehållet eller? Var vi inte lite trötta vid samlingen? Och uppvärmningen, hjälpte den, kändes det inte lite segt? Var det inte nåt i luften som sa att det skulle bli en sådärkväll?

Och så blir det precis tvärt om! En föreställning som varade närmare tio minuter längre än vanligt för att alla skrattade så... Bästa kvällen hittills tror jag.

 

Torsdag 2/11

En härlig kväll igen. Så många applåder har vi inte fått nån gång i år. Det tackar vi för. Och ikväll var första gången som Lena sufflös inte hade nåt att göra. För egen del var det första gången jag "tittade" på Det Viktiga Mötet, som publik. Hittills har jag vart regissören som kritiskt granskat varje rörelse och replik. Superkoncentrerat. Idag satt jag där och blev överraskad av vad som hände, som att jag aldrig sett det innan...

 

Onsdag 1/11

Oj! Vilken skillnad på kväll. Äntligen. Vi gjorde en betydligt bättre insats och publikreaktionerna fick gårdagen att framstå som en sorgehögtid. Överbeläggning i Elin O idag också, men så är det ju ett sjukhus också.

Och hur var det nu...lovade inte ljud och ljusteknikerna att vara klädda som patienter den sista föreställningen...

 

Tisdag 31/10

Överfullsatt i Elin O. Alla fick nog inte sitta jämte sina kompisar, men hoppas det gick bra ändå. Det blev en lite trög kväll men trevligt ändå. Synd bara att repliken om verksamhetshjulet föll bort...

 

Torsdag 26/10

Nöp dom lite i örat efter föreställningen.

 

Onsdag 25/10

Det tog en bra stund ikväll innan det började hända nåt. Det är så fascinerande att ingen föreställning är den andra lik. Vad beror det på? Ingen aning.

 

Tisdag 24/10

Ny föreställning efter en intensiv vecka och några dagars uppehåll. Fullsatt i Elin O och många glada ansikten strömmade in i lokalen, det är så gott på nåt sätt, när lokalen fylls av sorl till positivmusiken. Bra kväll. Och att några få repliker föll bort var det säkert inte nån i publiken som märkte. Förmodligen inte heller att det var ett par nya. Förresten, innan idag hade vi på jobbet besök av två livs levande LIFT-guider. De ni! Imorn är det ett nytt möte och en ny publik.  Det ser vi fram emot!

 

Fredag 20/10

En ganska stilla och lugn men trevlig kväll. Nu blir det paus till tisdag efter en intensiv vecka.

 

Torsdag 19/10

En helt tokig kväll, mycket bra. Synd att BT inte kom ikväll istället, fast man skulle ju kunna tro att det var så.

Recension i BT idag:

Sanslös satir om glömda patienter

Teater: DET VIKTIGA MÖTET
Scen: Elin Odencrantzsalen, Borås lasarett
Ensemble: Teaterföreningen Den egentliga sektorn


Kanske finns det ingen gräns för hur effektiv en mänsklig aktivitet kan bli. Men för att optimering ska kunna ske krävs samordning.

Det är bara det att när människor kommunicerar händer det att de missar ämnet, pratar förbi varandra och tappar tråden. Resultatet blir ett sammelsurium av prat.

Detta demonstrerar teaterföreningen Den egentliga sektorn med sanslös övertydlighet i den giftiga revyn Det viktiga mötet. Aktörerna, som till vardags arbetar på Borås lasarett, gör spektakel av den egna verksamhetens inneboende faror - tendensen att glömma bort patienten till förmån för dokumentationsproblematik och rent organisatoriska frågor. Det blir absurt värre och ensemblen visar ingen hänsyn i sin kritik.

Spelplats är ett föreläsningsrum i anslutning till sjukhusets personalmatsal. Ett passande val, för den autentiska rekvisitan minskar avståndet till det verkliga.

Ibland hittar inte skådespelarna rätt i den satiriska ordrikedomen, men oftast sätter de replikerna. Stadigast är Lars-Åke Augustsson i rollen som förvirrad läkare.
Men också Carina Hall och Eva Lannér-Jonsson håller nivån, i stingsliga kontroverser som sköterskor. Allt medan Susanne Jungnelius svävar över dem med svadan hos en svårdefinierbar konsult.

Den som inte arbetar inom sjukvården får svårt att hänga med i alla svängar. Genom att studera vad den initierade publiken gapskrattar åt, går det i alla fall att göra sig en bild av stämningsläget och de villkor som råder inom sektorn. En sådan möjlighet är skäl nog att fixa biljett.

Peter Grönborg

 

Onsdag 18/10

Sådär, då har vi kommit över den tröskeln, premiären. Tyvärr bara halvfull salong. Att det så ofta ska vara så, när resten av föreställningarna är så gott som utsålda. Konstigt. Fler än vi som ogillar premiärer?
Idag spelade vi karaktärerna, igår var vi dom. Men det har väl med premiärnojjan att göra.

 

Tisdag 17/10

Genrep med publik. En perfekt genrepspublik som var med på noterna. Kändes nästan som premiär ikväll. Tack till er som kom och lät oss testa föreställningen.

 

Måndag 16/10

Körde igenom allt först en gång - katastrof. Och Jari filmade trasselhärvan! Sen en gång till - då gick det riktigt bra. Imorgon har vi genrep med publik.

 

Söndag 15/10

Helt slut efter tre genomdrag. Samlades klockan tio i morse och värmde upp med en pudel, det piggar upp. Lunch i glascaféet som tydligen hade nån slags effekt för sen gick det väldigt bra.

Idag gick föreställningen på under en timma!? Och då börjar vi närma oss sanningen. Det blir nog drygt en timma skarpt.

 

Lördag 14/10

Drog igenom föreställningen två gånger med ljud o ljus. Den tar en och en halv timme att spela, ska ner till en. Det hakar alltså upp sig en del. 4 dagar till premiär.

 

Fredag 13/10

Rigga teknik-kväll med Pizza.

 

Torsdag 12/10

En del teknik är på plats i Elin O. Testade strålkastare och lokalen blir belyst som den aldrig vart förut. Repade hela föreställningen och vissa partier flyter rätt bra medan vissa behöver mer tid. I helgen repar vi med ljud o ljus, rekvisita och kläder. Premiären närmar sig snabbt.

 

Måndag 2/10

Repeterade igenom hela föreställningen. Det tog sin tid och man kan ju undra om vi hinner bli klara i tid. Släppte biljetterna idag och det finns några kvar fortfarande.

 

Torsdag den 28/9

Fikat fanns på plats ikväll

Vi skulle köra scen 5, 6 o 7 men fastnade på 5:an.
Teknikerna var på plats och måttade eller nåt. Larmet gick och det regnade ute.

 

Måndag den 25/9.

Biljetterna släpps på måndag och vi hackar oss igenom föreställningen. Det blir tajt det här som vanligt. Idag hade vi publik under repetitionen - en person. Och det var trevligt, väldigt längesen vi såg Per Folmerz.
Men det värsta var att kaffet och frallorna vi hade beställt inte fanns på plats. Vakten gjorde vad han kunde för att hitta det genom att genomsöka katakomberna djupt under personalmatsalen. Men inga fynd gjordes och vi fick nästan svältande ta oss igenom kvällen.

 

Måndag den 11/9.

Vi fotade till affischer och annat. Så snart kommer det ut lite bilder på den här hemsidan också. Repade scen 3 mer än 3 gånger. Trötta idag eller? Sufflösen har rymt!

 

Torsdag den 7/9.

Riktigt bra flyt för att vara andra repetitionen. Satte ett tydligt fokus på de två första scenerna.

 

Måndag den 28/8.

Första repetitionen och de första trevande försöken att iscensätta manuset. Det är tur att föreställningen är ganska kort med tanke på att vi har så otroligt kort tid kvar till premiär.

En bamsetrollslända som förmodligen landat på helikopterplattan hade hittat in i Elin O och skulle prompt se repetitionen, (det var väl enda chansen, dom lär ju bara leva en dag).
Vi körde igenom alla 7 scener men fokuserade på de två första.